Så mycket förberedelse. Praktisk, mental. Öva på att prata lugnt och långsamt, tänka efter, öva in kärnfrågorna samtidigt som att tala från hjärtat. Vara beredd på kamp, på strid, förbereda sig på motpartens förödmjukande osanningar, verklighetsfrånvända uppfattning och irrationella yrkanden. Fundera på vilken linje de kommer köra hårdast på, och vad deras vittnen kommer att säga. Förbereda våra vittnen. Inte kunna sova, inte kunna äta, må illa av nervositet.
Så är dagen kommen. Vi ses i tingsrätten för huvudförhandling. I mitt gravida tillstånd har jag väskan full av frukt, vattenflaskor, godis och festis för att hålla mig skärpt och inte riskera att börja må dåligt. Trots det är det bara ett par klunkar vatten som går ner.
Domaren frågar om vi ska göra ett försök till att komma fram till en gemensam lösning. Både vi och motparten går med på det, som väntat. Vi växlar att sitta och prata med domaren, jag och motparten med våra ombud. När vi kommer in andra gången tror jag inte att jag hör rätt när domaren säger:
”De går med på ensam vårdnad.”
Mot stegvis ökande av umgänget och att ta upp frågan om gemensam vårdnad hos familjerätten om ett år. Absolut. Fullmakter ska ges så att han själv kan begära ut information. Absolut, vad gör det? Jag kan ta hand om mitt barn. Han ska inte behöva fastna i mellanlägen där beslut inte kan tas för att hans pappa sätter sig på tvären utan logisk förklaring. Jag kan ta hand om mitt barn. Min älskade, finaste, lilla prins.
Kommenterat på Skilda.nu