Jag har den allmänna bilden av försäkringsbolag försäkringskassor och arbetsgivare och rättssystemet och ALLT att så fort man behöver hjälp på något sätt blir det en himla process. För det första kan de inte alls hjälpa dig, men OM de ska kunna det så måste du ha trehundrafemtioelva papper från fjorton olika ställen med trettio påskrifter och det finns sjuttiofyra olika regler per papper för huruvida det är giltigt eller inte. Och det hela slutar ändå med att de inte kan göra något. I bästa fall kan de gå igenom ärendet med en när man för hundrafemte gången ringer och tar sig igenom telefonkön på trettiotusen nummer. (Det sista gäller i synnerhet försäkringskassan. You know what I’m sayin?)
Idag behövde jag ringa upp sjukhuset för att få prinsens sjukintyg förlängt med ett par dagar (pga en miss jag tidigare gjort) och dessutom ringa försäkringsbolaget för ersättning av sjukhusvistelse och vård i hemmet. Som jag drar mig för sånt för att jag inte orkar sitta i kö i timmar för att sen ändå bara få avslag. Inte blir man piggare av alla annan skit som gjort att man redan är på lagom bra humör och inte riktigt orkar ta fram den där trevliga rösten man ska ha. Men det är verkligen dags att ta tag i det här nu.
Jag började med att ringa till sonens försäkringsbolag, så att jag då också skulle kunna fråga om jag behövde något särskilt intyg från sjukhuset varpå jag kunde fråga det i samma veva i nästa samtal. Jag förbereder mig på ett ”jaha, nähä, men du förstår att det gäller inte och då behöver du det här och det där och bla bla bla…” Istället får jag (efter de allmänna frågorna om datum och sjukdom) ett svar som detta:
”Självklart, du får ersättning för de här dagarna, och du kan höra av dig när du fått hem det förlängda intyget så får du ersättning för de övriga dagarna med. Då behöver jag bara ditt kontonummer.”
Alltså va? Gick det så lätt? Och samtalet till sekreteraren på sjukhuset var så snabbt som ett ”Absolut, jag skickar det så snart jag har en påskrift på det!” Liksom dra mig baklänges i fågelholken! Är det sant? Jag är så lättad och lyrisk på samma gång! Är det så här det känns när saker bara fungerar som de ska på en gång? Jag visste inte att det fanns delar i livet som kunde gå till såhär. Helt fantatiskt! Hoppet om mänskligheten finns kvar!
Kommenterat på Skilda.nu