Det enda som tänks på, pratas om och pusslas kring (när barnet INTE är närvarande) är tankar och förberedelser inför huvudförhandlingen i tingsrätten. 8 dagar kvar och vi växlar orden mellan vad vi kan säga som vi har tydliga bevis för och undrar vad motparten kan komma att ställa för frågor och hur hård linje de kommer köra. Och på vad.
Familjerättens utredning var tydlig: De föreslog enskild vårdnad till mig och umgänge med fadern varannan helg från fredag efter förskolan till söndag kl 18.00. Motiveringen var tydlig: Fadern löper stor risk för att falla tillbaka i missbruk, fadern har svårt att se barnets behov och låter i många fall sina egna behov och önskningar gå först, och framförallt framkommer att det finns en djup konflikt och möjlighet till samarbete mellan föräldrarna finns inte i nuläget.
Jag gjorde ett försök, i ett samarbetssamtal, att ta upp utredningen och se om vi kan förhålla oss till den för att komma överens om vårdnad och umgänge innan huvudförhandlingen för att vi inte ska behöva låta det ta all den tiden och energin det tar. Men nej, exet menar att det var väldigt otydligt hur familjerätten kommit fram till sin slutsats och han var tvungen att prata med dem igen först, för att få det förklarat för sig. Innan det ville han inte över huvud taget diskutera frågan.
Låter bekant. Socialtjänsten gjorde en utredning för ca 1,5 år sedan med slutsats och rekommendation att barnet inte skulle ha nattumgänge med fadern, inte förrän fadern visat upp stabilitet över en längre tid (minst ett år). När jag då hänvisade till den som underlag för mina beslut menade exet att den utredningen inte längre gällde då det fanns faktafel i den som skulle åtgärdas. Vad det var för faktafel fick jag aldrig veta. Inte heller var det några ändringar som gjordes. Bara jag som ser ett mönster?
Alltså. När uttalanden görs som inte rimmar med exets egna åsikter – oavsett vilka myndigheter, experter eller andra personer med erfarenhet och kunskaper och fullt förtroende från honom det är som gör dem – så är det helt enkelt någonting som är ”fel”, ”missförstått” eller extremt ”otydligt”. Eller som han sa den här morgonen till mig:
”Tycker du att man ska hålla med alla experter alla gånger eller inte?”
(Han menade att jag bara håller med när de tycker som mig. Exempel på när jag gått emot experterna fick jag förstås inte.)
I och med allt det här finns det ingen förvåning över att exets yrkande går rakt emot familjerättens förslag. Fortsatt gemensam vårdnad och utökning av umgänget. (Det förvånande nog när han själv i utredningen säger sig tycka att umgänget som det ser ut nu är bra och en utökning bör ske först på sikt.)
Lagom några veckor inför mötet i rätten har han också börjat prata om att han ser saker hos barnet som oroar honom och tycker att han har sett hur det beror på hur jag och min sambo agerar (med exempel från när vi alla fyra var på sjukhuset med lilleman som var en mycket speciell situation och långt från vardagen).
Det är svårt att få grepp om vad för taktik det är han kör med, eller som han kommer att köra med. Tidigare i rätten har han suttit och påstått att vårt samarbete fungerar bra och försökt få det att framstå som att vi kommer så bra överens och kan prata om saker. Det är högst sannolikt att han försöker fortsätta på den linjen nu i rätten med, vilken borde vara det bästa kortet han har att köra.
Däremot har han i flera forum, inkluderat utredningen, efter det uttryckt hur vi inte har ett fungerande samarbete. Dessutom yrkade han direkt på vite vid ett tillfälle då jag vara orolig för barnet och situationen som var just då. I det yrkandet försökte de få mig att framstå som att min oro är onödig eller nästan påhittad, och att jag överklagade och gjorde anmälningar till höger och vänster. Då börjar man undra om han istället kommer försöka visa på min opålitlighet och att det är jag som försöker sabotera, och att det därför är av yttersta vikt att fortsatt gemensam vårdnad är det bästa.
Svårt. Svårt svårt svårt. Jag vet inte vad jag ska förhålla mig till. Vad jag ska förbereda mig på. Min bästa taktik just nu är att förbereda mig på ALLT. Att han kör på linjen att samarbetet visst funkar. Eller att han försöker framställa mig som opålitlig. Eller att han försöker få det att verka som att det kommit fram att barnet har det dåligt hos mig. Att ha svar på allt är väl det bästa jag kan försöka förbereda? Eller? Även om det tar all den lilla energin jag har kvar?
Alla ni som redan gått igenom sådana här tvister och liknande, eller fortfarande är det. Wow. Vad ni har fått gå igenom. All cred till er. Och lite till mig. Kämpa.
Kommenterat på Skilda.nu