Jag vet inte hur arg och frustrerad man kan bli, men jag blir lika förvånad varje gång. Det här med ex som är passiv-agressiva, vägrar svara på frågor, hävdar sin rätt framför sitt barns bästa, vägrar lämna tillbaka ungen och sen vägrar svara på telefon så att jag inte ens kan få prata med mitt barn. SÅ tröttsamt!
Bakgrunden till just det här fallet är att vi har ett interimistiskt beslut som säger att om 8 umgängestillfällen fungerar som de ska i enlighet med beslutet så ska umgängeshelgen med fadern öka från söndag kväll till måndag morgon. Det har inte fungerat. Trots det säger mitt ex till barnet att han ska vara kvar till måndag och vägrar åka och lämna honom hem till mig. Där finns det ingenting jag kan göra om jag inte vill ställa till världens scen framför prinsen. Och eftersom att jag tänker på prinsen i första hand så gör jag såklart inte det. Jag försöker istället resonera med mitt ex och förklara vad som står i beslutet och vad som inte fungerat. Han svarar med sin vanliga kommentar:
”Det där är bara dina åsikter. Det får stå för dig.”
Sen inget mer svar. GAAAAAH! Alltså, wtf! Ge mig mitt barn för i helvete!
Jag inser att han kommer inte komma och lämna prinsen, och jag kommer inte åka dit för att hämta honom, för hans skull. Istället ringer jag för att få prata med min prins, nu när vi inte kommer att ses förrän imorgon eftermiddag. Inget svar. Jag ringer igen. Samtalet stängs av direkt. Jag provar några gånger till, men det stängs av. Jag väntar en halvtimme och provar igen – det stängs av. Jag provar efter en timme – det stängs av. Vad i f-ing jävla helvete?! Så nu får jag inte ens prata med min son för att hans pappa är arg på mig? Hur jävla lågt kan man sjunka?
Och i hela det där bestämde jag och sambon oss för att oavsett hur han kommer agera så låter vi det inte bli en stor grej och ta massa energi. För den fällan är den värsta. Lyckas vi med det? Nej, inte precis. På något sätt bara sugs musten ur en. Och vi är lika förvånade över hur förvånade och frustrerade han kan få oss att bli. Igen! Hela tiden! När ska det ta slut? Jag försöker och försöker och försöker att inte låta det ta min energi, men på något sätt kryper det in under skinnet ändå. När någon är så dum så att klockorna stannar går det liksom inte att inte reagera.
Mitt tips till alla som befinner sig i liknande situationer, som bråkar och är oense och har någon det verkligen inte går att prata med, mitt tips är ändå att låt det inte ta så mycket energi. Lägg så lite energi på det som möjligt. Inte mer än vad behövs. Det är ingen idé att ligga och grubbla på det och bli frustrerad över hur dum i huvudet den andre är, för när du vaknar nästa morgon kommer hen fortfarande finnas där och vara precis lika puckad som igår. Så det är ingen idé att slösa sin energi på. Fast det är så jävla svårt. Särskilt när exet hittar nya sätt att chocka en på. Jag fattar verkligen inte hur han lyckas med det. Och jag undrar verkligen när det kommer ta slut.
Aldrig. Det kommer aldrig ta slut. Så man måste hitta strategier som funkar.
Kommenterat på Skilda.nu