Många vet redan om att det finns en kampanj som heter Vit jul. Den går ut på att att man inte ska dricka alkohol under julhelgen för att alla barn ska kunna känna sig helt trygga och inte behöva oroa sig över att mamma eller pappa blir lite konstiga och inte som vanligt. För trots allt är de allra flesta överens om att julen ju är barnens högtid.
Julen blir aldrig så magisk som när man är barn. Jag minns själv hur man vaknade på julaftons morgon. Ett litet paket fanns i strumpan som man hängt på sängkanten. Man väckte ett syskon eller två och smög upp till vardagsrummet där granen stod och plötsligt fanns det fullt med julklappar under! Igår fanns det inga! Alla dofter. Lussebullar och pepparkakor dukas upp till frukosten. Man kanske får åka i väg en stund och åka skridskor med någon, och kommer hem till ett fantastiskt julbord, helt ovetandes om att mamma stått och kämpat med att få ihop det istället för att ha det lika mysigt som man själv haft. Man tittar på Kalle Anka, sen kommer tomten! Han är både spännande och lite läskig på samma gång. Och sen öppnas julklapparna. Mer spännande än så kan det inte bli. Det är dags att få veta vad som finns gömt bakom alla färggranna papper och snören. Och någonstans därefter är det dags för julgröt. Eller så åt man julgröt till lunch och nu är det dags för julbordet! Hela tiden tror man att alla har det precis lika mysigt och magiskt som man själv, trots att de flesta vuxna hela tiden står i bakgrunden och fixar med allting som gör att man som barn tror att allt bara händer och finns där. Och hela tiden gnistrar det och doftar det och man smakar det godaste julgodiset som man aldrig får annat än just på julen.
Så här är det inte för alla barn. Förstås. En del är så långt från den verkligheten att jag inte ens vågar tänka på det. Men många har nog en liknande jul, fast kanske inte riktigt lika mysigt när mamma eller pappa eller farbror eller andra inte riktigt beter sig som vanligt. För andra är det inte ett dugg konstigt att mammorna och papporna blir lite lulliga och de blir inte mindre trygga för det. Det är klart att det finns barn och unga som inte påverkas nämnvärt av att det skrattas lite högre allt eftersom dagen går. Men desto fler finns det som gör det.
Det här är ett extremt känsligt ämne. Föreslår man att folk generellt ska välja bort alkoholen på julen blir det ramaskri:
Vaddå, ska jag inte få ta en julöl eller en snaps till maten? Vaddå, JAG mådde inte dåligt av att MINA föräldrar drack när JAG var liten! i Sverige har vi ALLTID druckit och det kommer vi ALLTID att göra! Men vaddå, bara för att andra inte kan hantera alkohol så ska väl JAG få dricka? JAG har ju inga problem! RÖR INTE MIN ALKOHOL!
Jag blir varje år så fascinerad över hur rädda folk är över att de inte ska få dricka alkohol när och hur de vill. Ingen vill berövas sin rättighet att få dricka alkohol i mängder som de själva bestämmer. Och problemet är nog att folk sätter det hela i ett perspektiv som är så väldigt svart eller vitt. Om man säger att barn påverkas av föräldrars alkoholkonsumtion så målar alla genast upp en bild av barn till extrema alkoholister och tolkar det hela att man påstår att ALLA är likadana. De går direkt till försvar och motattack för att de minsann visst inte lever som i den där extrema bilden de målar upp i sina huvuden. Och visst är det fruktansvärt hemskt för barn som lever under sådana förhållanden, det tror jag ingen ifrågasätter, men det stora problemet är ändå det dolda, det som är ”okej” enligt normen. För just DET är det många barn som påverkas av, den här gråzonen utan tydliga rätt eller fel. Där barn kan känna obehag, utan att det finns någon tydlig händelse man kan peka på.
Barn ser. Barn märker när förändringar sker. Däremot kan barn inte tänka analytiskt och kan inte se på alkohol och normerna kring dessa ur ett vuxet perspektiv. Att ta en julöl till maten eller två ses väl som harmlöst. Det vet väl de flesta vuxna att det inte är så farligt. (Väl?) Men barn matas med en annan bild av verkligheten, från varandra, från vuxna, i skolan. Det är farligt att röka, det ska man inte, man ska inte dricka alkohol. När föräldrar gör det som man får lära sig är fel blir det en svår situation. Dessutom är barn väldigt beskyddande och försvarande av sina föräldrar.
När jag var i 10-årsåldern var jag och två kompisar på restaurang med deras pappa och bekanta. De tog ett par glas öl eller vin till maten. När vi sen kom hem och kompisarna blivit lovade att få sova över hos mig kunde ingen av de vuxna skjutsa, för de hade ju druckit lite grand. Inte alls mycket, men såklart kunde de inte köra bil. Istället fick jag ringa mina föräldrar och fråga om någon kunde hämta. När de undrade varför var mina kompisar snabba med att hyssja mig, det var väldigt viktigt att jag inte berättade varför. Då förstod inte vi att mina föräldrar inte hade tyckt att det var ett dugg konstigt att deras föräldrar tagit ett glas vin eller två till maten, men för oss, och framförallt för dem var det skämmigt och de ville inte att någon skulle veta. Vi förstod inte att andra vuxna vet att det är normalt. För barn fungerar inte som vuxna.
Ser ni vad jag menar? Även vanliga vardagliga situationer, sådana som är långt bort från alkoholister och grava missbruk, kan vara jobbiga och svåra för barn. Gråzonen kan i vissa fall vara värre än de tydliga konkreta, för där är det så svårt att sätta ord på och identifiera graden av problemet.
Slutligen har jag en fråga till er alla, särskilt ni som ser en mänsklig rättighet att ha alkoholen på bordet:
Vad är det som gör det så viktigt att du måste få dricka alkohol på julafton? Vad är det som gör att din rätt till alkohol den här julen är viktigare än att inte riskera att ett barn kan känna obehag?
Och by the way, kampanjen ”vit jul” säger att man ska avstå från drycker som har en alkoholhalt över 2,25%. Så om du gärna vill ha julöl och glögg, ta lättöl!
Kommenterat på Skilda.nu