Jag måste få berätta hur skönt det var att att få sitta med mitt ex och ha en utomstående som säger allt det som jag försökt få in i hans lilla skalle. Poängtera att bakgrunden och allt som hänt förut är viktigt, och att det är hans jobb att se till att jag ska kunna få förtroende för honom samt att det är något som kommer ta TID.
Eftersom att han inte klarar av att se att det han gör och har gjort har någon betydelse eller att han överhuvud taget kan ha fel på något sätt så propsade han på att det inte var därför vi var där, för att prata om det. Att vi bara var där för att lösa det absolut akuta läget och den här helgen.
Terapeuten/socionomen/rådgivaren sa, förståndigare än förståndigt:
– Men för att lösa något kortsiktigt måste man se vad som är bra långsiktigt.
Jag skulle kunnat kyssa henne där och då. Som jag har sagt det till honom, till familjerätten, till alla. Och här sitter hon och säger det rakt ut. Och dessutom ger mig cred för allt jag fått göra. Alt ansvar jag fått ta och hur jag fått sopa upp skiten efter honom när han skitigt fullständigt i lillprinsen. Jag har aldrig haft tid att stanna upp och reflektera över det, jag blir nästan lite tårögd. Det har ju varit tufft.
Tragiskt nog vill exet inte inse att experten har någon poäng utan tycker bara att det fortfarande är helgen det gäller och vill inte se hur det hör ihop med annat. Dessutom vill han ha guldstjärnor för de ”bra” saker han gjort det senaste året. Sådant som är förutsättningslöst för att man ska vara en förälder. Att finnas på plats och ta hand om sitt barn när det är dags. Grattis, du har klarat av att vara en normal förälder flera gånger i år! Vänta, låt mig hämta ett diplom! En medalj ska du få också!
Slutligen fick lillprinsen vara hos pappa lördag-söndag med kravet att farfar också bodde där och hade ansvaret. Men inte utan att exet skulle skrika om hur jag försöker underminera honom som förälder och hur jag inte kan ta hans föräldrarskap ifrån honom. Men snälla, det har du gjort så bra själv.
Kommenterat på Skilda.nu